Sammanfattning
Mitt namn är Marcus, och jag är i grund och botten en filosof som lever för lycka och personlig utveckling. Med dessa grundvärderingar känns det ganska självklart att även ett intresse för att fylla sitt liv med hälsa och välmående, vilket är vad denna blogg är dedikerad till. På min fritid så studerar jag allt ifrån filosofi, psykologi och samhällsfilosofi till näringslära; jag diskuterar och argumenterar med andra människor, tränar dagligen, repar med mitt band, bland mycket annat.
Allmänt om mig
Jag är född den 4e mars, år 1992; bor i Örebro, samt studerar naturvetenskap på Karolinska Läroverket här i stan. Jag har ingen favoritfärg, och favoriträtter skiftar hela tiden.
När människor frågar vem jag är och vad jag sysslar med så svarar jag alltid att "jag är en filosof". Visst, det är inte som att det är vad jag gör för att tjäna pengar, det säger dock något ännu viktigare - dvs vem jag är, och vad jag brinner för. En filosof är (som många tror) inte en gammal gubbe som funderar över sin egna existens. Filosofer är inget annat än en sannings- och glädjesökare, människor som avgudar världen omkring sig och vill lära sig så mycket det bara går, samt genom att sätta dessa kunskaper i praktiken siktar på att må så bra som man fysiskt kan. Det är ur denna passion som mitt intresse för hälsa en dag föddes.
Min livsstil
"Att lyckas leva hälsosamt handlar inte om viljekraft. Så länge ni förlitar er på det så kommer ni att med all säkerhet att misslyckas, gång på gång.
Du, och alla andra, äter vad ni innerligen VILL äta. Om du äter tillagad mat, så är det för att du VILL äta tillagad mat.
Det är bara när ni väljer att fokusera på resultaten, konsekvenserna, och effekterna av era livsstilar, som ni kommer att ha någon som helst chans att lyckas.
- Visdomsord ifrån Dr. Douglas Graham, rawfoodare sen 25 år tillbaka (översatt av mig ifrån engelska).
Något som väldigt många undrar om är varför jag väljer att leva såhär, varför begränsa sig i livet och bara äta frukt och grönsaker? Varför träna så hårt? Varför inte bara leva livet istället? Disciplin är inte direkt min grej, ska jag vara ärlig så är jag faktiskt ganska dålig på det. Mitt svar är därför ganska simpelt, om en livsstil hade fått mig att må sämre så hade jag inte levt den. Jag är inte annorlunda bara för att jag är frukterian, i slutändan så är jag precis som alla andra bara ute efter är att må så bra som jag bara kan. Visst är det i alla fall helt fantastiskt att jag får chansen att äta lådvis med underbar, söt, saftig frukt av högsta möjliga kvalité; men det finns dock något mer, något underbart som jag får på köpet. Det är det där lilla "något" som gör den här livsstilen till det mest fantastiska som har hänt mig i hela mitt liv - man kallar det hälsa, eller välmående med andra ord.
Hur jag hamnade där jag är idag (kort, sammanfattad version)
17e december 2008 (16 år) – Vikt: 85kg. Jag bestämmer mig officielt för att bli nykterist, och börjar sikta in mig på en hälsosam livsstil. Allting som innebär drogliknande kickar vill jag få bort ur mitt liv.
April-Maj 2009 (17 år) – Jag blir 100% vegetarian, efter en viss periods nedtrappning.
Maj 2009 (17 år) – Jag slutar med godis, läsk, fika och annat ”socker”.
Maj-Juni 2009 (17 år) – Jag blir vegan.
Juni 2009 (17 år) – Jag börjar experimentera med makrobiotiska recept, dvs att jag lagar en stor del av min mat ifrån grunden och drar ner på raffinerade, processerade råvaror.
Juli 2009 (17 år) – Jag slutar drar kraftigt ner på min konsumtion av potatis, tropisk frukt, icke-ekologisk mat, e-ämnen, kakao och choklad, koffein, artificiella sötningsmedel, salt bland annat.
3e november 2009 (17 år) – Jag börjar intressera mig för rawfood-veganism, och börjar direkt med att inkludera mer råa grönsaker i min kost.
4e november 2009 (17 år) – Vikt: 78kg. Min första dag som 100% raw. Jag leker lite med olika näringsdatabaser och inser att man utan problem klarar sig på bara frukt. Jag åt mängder av fett (40% av mitt totala kaloriintag) och torkad frukt, och proppade i mig mängder av tahini och annat om nätterna för att jag var så hungrig hela tiden (ej med i beräkningen). Jag underåt, vilket framgår av denna beräkning som jag gjorde då:
klicka för att förstora
5e november 2009 (17 år) – Jag kommer i kontakt med durianriders videos på youtube, och kommer in på 80/10/10. Jag fortsätter dock att äta som dagen innan eftersom jag inte har förstått konceptet ännu. Nästan 50% av mina kalorier kom ifrån fett, och jag underåt fortfarande:
klicka för att förstora
6e november 2009 (17 år) – 80/10/10 har nu övertygat mig så kraftigt att jag bestämmer mig för att ge bort all min gamla mat och gå in för det helt.
7e-10e november 2009 (17 år) – Jag går helt över till 80/10/10, dvs att jag bara äter frukt, späda bladgrönsaker och lite nötter och frön (kosten jag följer idag, som jag sammanfattar som "frukterianism"). Jag slutar helt med giftiga råvaror som salt, vitlök, lök, starka kryddor osv och äter all min föda i sin hela, orörda, naturliga form (förutom något glas nypressad juice ibland, och torkad frukt). Pga skillnaden i volym jämfört med tillagad mat så underåt jag kraftigt (drygt 1000 kalorier per dag), därav blev det mycket torkad frukt och annat som var mer koncentrerat.
11e november 2009 (17 år) – Vikt: 73kg. En massa vattenvikt har försvunnit otroligt snabbt eftersom jag helt slutat med salt (ca 5kg på en vecka!)
December 2009 (17 år) – Vikt: 70kg. Jag börjar få ett flyt och har ökat mitt kaloriintag till 3000 kalorier per dag. Jag skaffar boken The 80/10/10-Diet för att stärka på de kunskaper jag har tagit in bara genom att läsa och diskutera på internet.
Idag (18 år) – Vikt: 70kg. Inte mycket till utveckling sker längre, det känns som att jag har landat rätt. Jag mår helt fantastiskt och skördar mängder av hälsofördelar. Min kost är betydligt simplare och mindre varierad under dagen (men lika varierad över det långa loppet). Jag tränar, och äter därför mer. Exempel på vad jag äter på en dag:
klicka för att förstora
Hur jag hamnade där jag är idag (lång, detaljrik version)
Jag minns en tid som idag känns ganska avlägsen, en tid som utspelade sig för ungefär två år sedan, dvs då jag levde och åt precis som vem som helst. Något som jag led av dagligen, men ändå tog för givet, var känslan av att inte ha kontroll över någonting inom en själv - alla mina problem i livet orsakades alltid av "slumpen" och var "helt normala". Mina allvarliga magproblem som jag hade lidit av ända sedan jag var liten bortförklarades av läkare som "något normalt som drygt 15% av befolkningen lider av". Trots att kramperna i tarmen kunde bli så allvarliga att jag blev svimfärdig och tvingades ligga och vrida mig i sängen för att smärtorna var så hemska så var det något jag lyckades finna mig i de första 17 åren av mitt liv, det var "normalt" och "ingenting jag kunde göra något åt". Ett annat problem i stil med detta var min cystonodulära akne (värsta sortens akne, tänk varbölder och svullna knölar över hela ansiktet), om vilken jag fick höra att "det är genetiskt", att "det hör till tonåren" och att "det växer bort". Just mina magproblem och min akne förstörde praktiskt taget hela början av mina tonår, det var ett rent helvete att gå till skolan med både lågt självförtroende och rädslan för att få ett smärtanfall.
Andra problem som jag minns väldigt tydligt var t.ex att aldrig känna sig utvilad när man vaknar på morgonen, att vara konstant mentalt och fysiskt utmattad, att inte kunna fokusera eller ta in någonting i skolan och därav behöva plugga hela dagarna hemma för att ens få dugliga betyg (trots att man var lika utmattad där), att konstant ha migrän och svängande humör, att ofta känna sig deprimerad och omotiverad, att ha så lite energi att man knappt orkar röra på sig, att ha en skämmig rutten andedräkt, att stinka oavsett om man duschar varje dag och kletar in sig med parfymer, bland mycket annat. Även dessa bortförklarades som "typiska tonårsproblem" som "inte kan göras något åt", vilket bara bidrog ännu mer till känslan av maktlöshet över mitt egna liv.
I och med att alla andra levde som jag så såg jag inte vilka alternativ det fanns. Det som däremot öppnade mina ögon var första gången jag kom i kontakt med vegetarianer, jag började förstås som vem som helst med att försvara mina ovanor, men de stimulerade mig åtminstone till att tänka över hur jag faktiskt åt - fröt var planterat. Det var inte förrän då som jag insåg att det kanske fanns en koppling mellan hur jag åt mitt välmående, att jag kanske inte mådde bättre av att bara välja mat efter hur den smakar. Om något så var det otroligt jobbigt att erkänna för mig själv hur allvarligt sjuk jag faktiskt var, för att vara sjuk innebär att något inte är normalt, och det var precis motsatsen till vad jag hade fått höra. Visst, jag överlevde, men inget mer än så.
Början på resan
Allting började med att jag började lägga om min kost genom att dra ner på kadaverkonsumtionen mer och mer, och samtidigt inkludera mer nya råvaror som jag inte var van vid. Det tog ett tag eftersom det var jobbigt att bryta mina vanor, men tillslut blev jag vegetarian, följt av att jag då plötsligt kände hur mina magsmärtor blev mildare och färre - det blev lättare att fokusera på att leva mitt liv. Detta var förstås inte särskilt stort i sig, men att jag faktiskt hade lyckats lindra ett av mitt livs största problem via en liten kostförändring var helt fantastiskt, ett botemedel existerade alltså!
Jag började i och med detta studera näringslära, och diskutera med andra på internet, vilket ledde mig till att jag ett år senare kom i kontakt med veganism. I och med att jag redan hade tagit steget ifrån min gamla livsstil så var det väldigt lätt att göra det igen, så fort jag skepte all min skepticism förstås. Jag blev vegan, snabbt följt av att jag ersatte alla sojaprodukter och andra djurproduktsersättare med hela råvaror såsom baljväxer, färska grönsaker, groddar och alger. Jag mådde betydligt bättre, det var bokstavligen skönt att slippa alla mejeriprodukter då jag i efterhand insåg att de faktiskt var otroligt nedtyngande och att de gjorde mig energilös och svag. Jag tappade även några kilo, mina smärtanfall blev färre och mindre intensiva, min akne förbättrades avsevärt, och jag kände mig i allmänhet mer energifylld och frisk. Jag fortsatte på detta spår ett bra tag, och gjorde små detaljförbättringar såsom att helt sluta med godis och raffinerat socker, göra mig av med mitt chokladberoende, äta mer ekologiskt odlad, hel föda, sätta kvalité över pris osv. Många problem fanns dock ändå kvar, vilket jag tyckte var konstigt eftersom jag var starkt övertygad om att jag åt så nyttigt som man bara kan göra. Jag minns hur min kusin fundersamt frågade mig hur jag fortfarande kunde ha kvar en del av min akne, trots att jag åt så nyttigt som jag gjorde (när han själv bokstavligen misshandlar sin kropp utan några liknande problem). Jag skyllde väl på genetik till en början, men sen var det dags för ännu en förändring.
Det sista steget
En dag i November (år 2009) så läste jag ett av de mest förvirrande påståendena jag har läst i hela mitt liv . Vad jag fick höra var att rå frukt var att föredra över tillagade komplexa kolhydrater (ris, rotfrukter, bröd osv), dvs att socker skulle vara nyttigare än stärkelse, vilket gick rakt emot allting jag trodde mig veta sedan tidigare. Samtidigt såg jag hur fantastiskt vackra, glada, hälsosamma och toppresterande alla människor som valde att leva på enbart frukt och späda bladgrönsaker var. Efter en tids studier insåg jag sedan att det faktiskt fanns en logik till det hela, och vetenskapliga resonemang som byggde upp varför man borde leva på det sättet. Jag tänkte därför av ren nyfikenhet prova att sluta tillaga min mat och äta bara rå föda, något som jag mådde skit av till en början då jag åt långt ifrån tillräckligt med frukt (som jag sedan tidigare var rädd för pga sitt sockerinnehåll). Det blev alltså bara en massa grönsaker och fett. Inte nog med det, jag underåt dessutom, vilket slutade med att jag slevade i mig tahini om nätterna och hade noll energi.
Jag lärde mig sedan av mina misstag och gjorde istället precis som de där vackra människorna och toppresterande atleterna gjorde, åt kilovis med frukt och grönsaker, och begränsade fettintaget (och började följa 80/10/10). Efter att ha ätit bara frukt och grönsaker i några dagar så vaknade jag helt plötsligt upp en dag, och mådde helt otroligt. Jag hade sinnessjuka mängder energi, och min kropp skrek "ut och spring, NU!!!". Så jag gick ut och körde en joggingrunda innan frukost, och sprang fortare än aldrig någonsin. Jag studsade bokstavligen fram, allting kändes så lätt. Efter det tog jag mig en banansmoothie, och kände vid det laget att frukt var allt jag ville ha.
Någon vecka senare så vägde jag mig, och märkte att jag hade gått ner 8 (!!!) kilo (inte så konstigt att jag kände mig så lätt). Jag blev lite orolig till en början, men fick sedan veta att det bara var en massa vatten som lämnat min kropp (i och med att jag slutade äta salt). Muskler och fett kan inte försvinna så fort, och hade de av någon paranormal anledning gjort det så hade jag bokstavligen varit döende.
Någon månad senare insåg jag att jag inte hade haft några som helst magproblem ända sedan jag började. Min hy såg bättre ut, och mitt ansikte blev mer definierat då svullnaden av allt salt som jag tidigare åt hade lagt sig. Jag började även träna regelbundet, tidigare var det jobbigt att gå ut och träna, och nu kändes det som ett behov som behövde tillfredsställas (jag visste inte var jag skulle göra av all energi).
Idag så mår jag faktiskt otroligt mycket bättre, det känns faktiskt som att jag mår bättre och bättre varje dag! Vill ni veta mer om alla andra underbara, livsförändrande fördelar som jag upplever idag (många vilka var väldigt oförväntade), så kan ni kolla upp detta separata inlägg .
Och det får räcka för den här presentationen, nu finns det nog inte så mycket kvar att fråga om angående hur jag hamnade där jag är idag! :D
